Konstruktiv kretik

Jag fick mig allt en liten känga häromdagen när jag loggade in och tittade på mina underbara läsares kommentarer. Se nedan skrivet av Natalie ♥

Natalie Diior om Jag känner mig lurad!:
Söt blogg ett tips ha lite mer bilder då blir bloggen roligare att läsa :)

Kolla gärna min blogg

/Natalie ♥
27 Mars, 16:57

Eftersom att jag har en så fantastisk personlighet så tar jag till mig denna kretiken och gör något bra av det!

Därför tänkte jag nu ta mig i kragen och lägga upp några bilder på min spännande vardag! Så att det blir roligare att läsa!

Här är mina gympaskor som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Inte så rena kanske, men bra att jogga i!





Här är mitt vattenglas jag har på skrivbordet. Dricker mycket vatten om dagarna efter som att jag inte dricker kaffe!





Här är slutligen datorn jag bloggar på detta nu!





*KuUuuL aTt LääÄSaAa*


En brilliant idé

Just som jag på väg till jobbet gick och filosoferade över hur jag ska kunna röra på mig mer, utan att nödvändigtvis behöva gå till gymmet, såg jag två tidningsutdelare. De stod vid utgången på T-centralen. De skulle ha kunnat vara två helt vanliga tidningsutdelare om det inte vore för att de var klädda i träningskläder och stod och liksom småjoggade på stället. Det visade sig att de stod och delade ut något reklamblad för Stadium. Kul! tyckte jag. Stå och småjogga hela dagen på jobbet. Det är ju skitsmart! Snacka om effektivitet. Träna och arbeta samtidigt!

Jag har redan tagit steget till att GÅ i alla trappor till och från jobbet istället för att ÅKA. En gång provade jag till och med att ta snabbtåget till Galoppfältet och sedan gå den sista stationen hem. Då kände jag mig mäkta hurtig! Kanske ska jag börja med det sen när det är varmare i luften (skjuta upp á la Alfons Åberg är min specialitet).

Tills dess så tyckte jag dock att Stadiums eventpersonal har kommit på ett riktigt revolutionerande koncept. Så idag tänkte jag att jag skulle höja upp mitt skrivbord och snöra på mig gympaskorna. Här ska det joggas!!

Jag känner mig lurad!

Som rubriken avslöjar så känner jag mig lurad. När väckarklockan ringde imorse visste jag med detsamma att något inte stod rätt till. Jag var förskräckligt trött och nästan 10 minuter av min morgon gick åt till att försöka öppna ögonen och hålla dem öppna. När jag ställde mig framför badrumsspegeln ryggade jag tillbaka då jag möttes av ansiktet hos en zombie. Mörka ringar under ögonen, håret spretade åt alla håll, ögonlocken igenkletade av nattens sömn. Inte okej. Inte alls okej.


Medan jag drog fram den stora sminkväskan stod jag och funderade över vad anledningen till att jag ser ut på det här viset kan vara. Någonstans mellan påsmetandet av min nya hudfärg och sprayandet av min aningen mer kontrollerade frisyr insåg jag att jag ju har blivit snuvad på en hel timme! Min kropp är inte van vid att gå upp klockan 5, den är van vid att gå upp klockan 6, och när klockan 6 istället är klockan 5 så blir ju självfallet min kropp, precis som min hjärna, förvirrad!


Så nu vill jag att den nedrans skurken som stulit min timme tar sitt förnuft till fånga och erkänner sitt brott och snällt ger tillbaks den till mig. För tro mig, jag behöver den mer än någon annan!

Jag är bra!

Vilken vecka. Fullt ös medvetslös. Jag har stött på en av mina största farhågor denna vecka. Vilket har legat och spökat i mitt bakhuvud konstant. Jag tror att det är det som gjort mig så matt. Det är tufft att pusha sig själv till att göra saker du verkligen inte vill. Den här gången handlade det om att jag skulle ringa upp företag, personer jag aldrig varit i kontakt med förut och presentera oss som företag och erbjuda våra tjänster. Piece och cake kan man ju tycka, men icke sa Nicke. Fy i helsike vad jag hatar det. Jag har telefonfobi. Det är inte det att jag är dålig på det, jag är tvärtom väldigt bra på det, men det tar verkligen emot. Jag har båda en och hundra gånger tänkt att jag kanske bara ska skita i det, men sedan slagit mig själv på fingrarna och sagt ett två tre och sedan bara slagit numret. HUVVA! Det värsta är ögonblicket när de svarar.

Men nu, i slutet av veckan så har jag ringt alla mina kunder och är nu väldigt stolt över mig själv. Jag klarat! Jag tror egentligen att jag klarar av vad som helst, men jag vågar inte alltid. Så denna gången är jag väldigt glad att jag pushade mig själv, istället för att bara ge upp. 1-0 till min självkänsla!

Nu är det helg och jag ska på dejt med min pojkvän! Tjoho!

Vad var det som hände?

Jag har precis köpt en grej. Jag köper sällan grejer. Lögn skulle Martin genast säga, men okej jag omformulerar. Jag köper sällan grejer som jag anser är dyra. Av den enkla anledningen att jag helt enkelt är för snål. Kort och gott. Snåljåp. För det mesta.

Trots detta satt jag här i min soffa och impulsköpte en tavla precis, eller egentligen bara ett print, som jag egentligen anser är på tok för dyr. Varför gjorde jag det kan man ju undra? Varför betalade jag en massa pengar för ett print som jag ju egentligen inte behöver. Jag behöver ju inte sätta upp en tavla. Jag vill ju gärna, men jag behöver det ju inte. Det är som att mitt snåla jag tittade bort för en sekund och mitt impulsiva, shoppingsugna jag såg sin chans och genast knyckte åt sig Nordeas betalningsdosa och desperat stresshandlade det första bästa hon kunde komma åt. Helt sjukt.

Så här ser den ut hur som helst. Den är förskräckligt fin tycket båda mina jag. Tur att shopaholic-jag har bra smak. Men lite för dyr förstås..



Härifrån går det bara utför

Häjhäj,


Här har vi stordepparn. Jag har varit deppig ända sedan jag slog upp mina sömniga små ögon i fredags morse. Jag har lite på känn att det skulle kunna vara pms, men jag har sagt till Martin att det är vinterdepression för att han ska tycka synd om mig. Han är nämligen en riktig hejare på ompyssling!


Så hur påverkar depressionen min vardag? Jo, allt känns meningslöst. Jag blir alldeles förtvivlad när jag inser hur meningslöst allting är. Varför ska jag gå till jobbet när det är meningslöst? Varför ska jag gå till gymmet när det är meningslöst? Varför ska jag vakna på morgonen när det är meningslst? Varför ska jag leva när ALLT är meningslöst?!


Fast igår släpade jag mig faktiskt iväg till gymmet tillslut i hopp om att kunna bota depressionen. Släppa lös lite endorfiner för att sedan basta så att jag och mina tankar kunde få göra upp i lugn och ro. Nöjd över min insats efter träninspasset ser jag fram emot min egentid i bastun som nu väntar. Då inser jag att jag inte har packat ner någon handduk. Jag höll på att börja gråta. Mitt i omklädningsrummet, omringad av halvnakna damer, fick jag hårt blinka med ögonen och intala mig själv att det kan vara mysigt att duscha hemma också.


När ska detta få ett sluuut?!

En krönika från 2009-01-15

Det roligaste med att ha en blogg, är att kunna gå tillbaka och se hur man var som person förr i tiden. Jag satt nu och läste mina tidigare inlägg från min födelsedag och så råkade jag snubbla över en krönika jag skrivit till Radio Nord i gymnasiet. Jag var ju faktiskt inte helt bakom flötet på den tiden!

Våren är ju en årstid för sig. Den har något speciellt som ingen av dom andra har. Finns det något som kan få det att spritta i kroppen på samma sätt som våren kan, något som kan ge en samma typ av glädje- och energikick som denna värmespridande årstid? Finns det något som ger sådan lättnad att äntligen slippa ta på sig tjocka dunjackan och vinter kängorna som väger 10 kilo styck? Det är så klart en smaksak, men jag vet att vårdepression är betydligt mer ovanligt än vinterdepression, i alla fall i mina kretsar.


Att kärleksparen frodas i stadens alla hörn är det väl ingen som har missat. Det är snudd på att det seglar små rosa hjärtan genom luften dagarna i ända. Detta kan självklart framkalla vissa depressionskänslor bland dem som inte lever i tvåsamhetens trygga tillvaro, men låt dig inte luras ner i tråkigheternas avgrunder, för jag lovar dig att det finns någon som gärna vill hålla om dig också. Du måste bara våga ge dig ut i folkvimlet och lägga på charmen så har du säkerligen snart någon på kroken. För du är inte ensam om att avundas kärlekskrankarna i omgivningen.


Ett ständigt återkommande moment i vårens vardagsliv är Stockholmstads alla uteserveringar. Det finns hundratals av dom och dom är under de soliga dagarna ständigt belamrade av allt från cigarettmissbrukande idomintjejer till barnvagnsutrustade lattemorsor. Om du ska lyckas knipa en bra plats i solen bör du absolut vara slug nog att lägga upp en bra strategi där en av er håller utkik efter resande besökare och en annan passar så länge på att göra fikabeställningen. Det är en taktik som oftast belönas med de bättre borden.


Ett annat kännetecken för att våren är kommen är att alla modebloggare börjar bete sig som bumbibjörnar på syra i den ständiga jakten efter den snyggaste och mest fabulösa våroutfiten på marknaden. Det räcker inte med att ha en snygg jacka, nej nej nej, det måste vara It jackan och den ska matchas med It skorna och It byxorna. Men ska man lyssna på Blondinbella så är det ju faktiskt helt okej att använda H&M jeans. Det är ju i alla fall en lättnad att höra. Du är inte tvungen att lägga ner tusentalskronor på dina jeans, men det måste du självklart göra när det kommer till designer väskan du bara måste ha, så det jämnar ju ut sig i längden. Jag säger inte att du ska känna någon press på din klädsel bara för att våren närmar sig. Det gäller bara att vara fab.


För att komma tillbaka ner på jorden får vi ju inte glömma platserna där vi, vanliga dödliga människor flockas när värmen kommer smygandes, så klart Stockholms alla parker. Dom är överbefolkade från maj till augusti. Där samlas alla som tror att våren är varmare än den är och försöker sig kanske på en picknick ute i det sköna eller helt enkelt satsar på att ge kroppen en annan färg på färgskalan än likblek. Anledningarna är många, men vart år är det samma visa, du sitter där och tar av och på dig jackan om vart annat i takt med huruvida solen vill hålla sig framme eller inte.


Vårtecknen kan fortsätta i en oändlighet, men det tydligaste av dom alla är glädjen. Människor ser så mycket gladare ut under våren än de gjort under vinterhalvåret, det gäller människor i alla åldrar. Solens värmande strålar skänker nog inte bara värme på utsidan, utan ger nog även en liten värmeinjektion även i själen. Hjärtat blir en aning större hos människan när våren står för dörren.


Den är helt enkelt - enligt mig - den absolut bästa årstiden.


IDAG ÄR INGEN VANLIG DAG!!

Idag fyller jag år. 22år. Tjugotvåjordsnurrgammal. Satan i gatan vad tiden flyger förbi. Det är knappt att man vågar blinka. Rätt vad det är sitter man där vilandes på sin rullator och stirrar bittert på uppförsbacken man måste hämta krafter för att orka bestiga, och ångrar allt man inte gjorde när man var ung. Ve och fasa! Måste träna på att blinka mer sällan..


Sitter på jobbet och knappar mig ofrivilligt in på fejjan var tionde minut för att se hur många nya notifications jag har. Den tysta popularitetstävling som pågår när någon fyller år tär verkligen på mig. Snälla gud låt mig få många grattisönskningar så att folk tror att jag är betydligt mer poppis än jag egentligen är!!


Tillbakaslungad rakt in i vardagen

Väcktes raskt ur min semesterdvala på väg till jobbet imorse när spärrvakten i tunnelbanan röt åt mig för att min bussremsa tydligen var för gammal. Han var in lite surmulen när ha flaxade med ett papper framför glaset i hytten och menade på att det skulle vara lika mycket värt att stämpla min remsa som detta kladdpapper. Han hetsade upp sig så myckat att han snubblade på orden och det tog en ganska bra stund innan jag ens förstod vad han menade. Han brydde sig inte det minsta när jag försökte förklara att jag precis åkt på denna remsa från Täby.

Nästintill gråtfärdig fick jag gå förbi hela kön, nekad och förudmjukad. Fick fylla på mitt kort i automaten bredvid medan skitvakten nöjt fortsatte med sin otrevliga attityd till nästkommande resenär. Kul att vara tillbaka i vardagen!

Heja heja!

Sista minutrarna på jobbet. Spenderar dem med att blogga flitigt efter en hektisk dag.

Känner hur julstressen börjar sätta in. Trots att när jag tänker efter så kommer jag inte på vad jag är stressad över. Jag tror att min kropp gillar att vara lite stressad. Minsta lilla händelse ser mina lömska lemmar en chans till att få stressa upp sig och ställa till det för min oskuldsfulla lilla hjärna som titt som tätt får sig en liten kortslutning. Då är det helt enkelt bara att stanna upp och rebota. Ta en liten glögg och peppis från dagens lussefika. Och sedan bara på't igen! Ingen vila ingen ro!


Nu ska jag åka hem -- ÄNTLIGEN!

Vädjar om hjälp!

Är idag inne på tredje dagen av olidlig smärta i mina lårmuskler. De musklerna som sitter på ovansidan av låret är det som är drabbade. Somliga kanske skulle vilja kalla det träningsvärk då jag gjorde misstaget att gå på gymmet för första gången på två månader i måndags, MEN denna smärta är inte av denna värld! Det är INTE normalt att inte kunna gå normalt, utan behöva stappla sig fram längst Vasagatan på mornarna, i TRE hela dagar! Endast på grund av ett ynka litet träningspass. Jag kunde inte ens ta i överdrivet mycket då mina muskler verkar har förtvinat under min gångna träningspaus.


Jag har med detta insett att jag måste lägga om min träning. Jag måste helt enkelt börja med övningar som inte ger mig olidlig träningsvärk. Alla tips är välkomna!

Första december

Förlåt mina små hjärtegull att jag för att jag försummat er. Det är sannerligen inte meningen med denna fantastiska blogg. Att låta er vänta. Låt oss låtsas som att det aldrig hänt och gå vidare med våra liv. Det som inte dödar härdar. Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt. Osvosv.. Jag trort att ni försåtr vart jag försöker komma..

Mitt liv är helt enkelt för fullspäckat av roliga saker för att kunna hinna med att även lätta på mitt hjärta. Saker jag har haft för mig den senaste veckan som gjort att jag inte kunnat blogga:

1. Tittat på 2 säsonger av Gossip Girl <3
2. Arbetat något fruktansvärt intensivt </3
3. Julpyntat <3
4. Varit Hos papi och tagit julkort <3
5. Bråkat med Martin </3
6. Fått blombud till jobbet och blivit sams igen med Martin <3
7. Absolut inte tränat <3

(OBS, utan inbördes ordning)

Det var i stort sätt allt, ja. Man kan ju se direkt att bloggande inte får plats någonstans i denna spännande lista!

Det är måndag

Jag har haft en ganska jobbig start på min måndag. Helt kass skule jag nog vilja säga.


Jag hade ställt ett glas vatten på mitt skrivbord. Jag har alltid ett glas vatten på mitt skrivbord. Så det är inget konstigt med det. Vad som skiljde denna måndag ifrån alla andra dagar var att jag idag lyckades välta glaset. En mindre flodväg skölje över mitt skrivbord. Där det, bortsett från alla mina papper och annat kontorsmaterial, låg en kunds nyreparerade iPhone och mitt numera vattenfyllda tangenbord.


iPhonen var jag - tack gode gud för det - tillräckligt klipsk för att slita upp och torka av med ljusets hastighet. Jag använde till och med min egen tröja för att rädda denna lilla dyrgrip. Jag hoppas på att offret av min egen tröja ska rädda mitt eget skinn. Så att inte telefonen nu är fuktskadad och det är mitt fel. Jag ska nog passa på och be en liten bön också. För att vara på den säkra sidan.


Mitt tangentbord har jag lagt på tork. Det klarar sig nog. Dess framtid ser ljus ut. Fast det tråkigaste av allt var nog ändå att min chef såg alltihop. Skit också.


En vecka till lön

På söndag ska vi tjejer gå på bio. Vi ska självfallet se Breaking Dawn del 1. Inga konstigheter så långt. Jag tänkte hämta ut biljetterna på min lunch för att vara lite extra effektiv. Dock var jag tvungen att springa till Åhléns först för att köpa lite hårprodukter, vilket är en liten historia i sig.


Jag försov mig lite i morse. Jag vaknade nämligen när jag började. Och med en timmes resväg till jobbet hann jag inte riktigt med att duscha som planerat. Istället fick jag slänga upp håret i en trött hängande hästsvans medan jag sprang till stationen och sedan sminka mig på ett fullsatt tåg. Som tur var var jag för stressad för att hinna skämmas (man ska alltid se det positiva i alla situationer).


När jag står i kassan på Åhléns city så ser jag plötsligt hur kassörskan tittar medlidsamt på mig och säger "Ojdå, det blev nekat. Har du något annat kort kanske?"


Fanfanfan. Inga pengar?! Det är ju bara den 18e! Kollar mitt konto så snart jag är tillbaka på kontoret. Vem är SSRS PLAZA AB och varför har han tagit mina pengar?! Och det där lilla julpyntet på Åhléns kommer jag inte alls ihåg att det kostade så där mycket.. Jag får nog gå hem och panta alla våra burkar så att jag har råd att gå på bio. Och popcorn kan man ju faktiskt ta med hemifrån..



Att äntligen inse tjusningen

Heeehehehe. Har ÄNTLIGEN insett tjusningen med att vara ensam hemma. Har precis påbörjat nedladdningen av Gossip Girl, hela resterande säsong 3 (jag har sett fram till avsnitt 12). Så medan det laddas ned ska jag gå och ta bort mitt smink och krypa ned i bingen. Aaaahh vad skönt att kunna njuta av ensamheten för en gångs skull!



RSS 2.0